Deras återförening iakttas av de änglar, som grät, då Adam syndade, och som fröjdade sig, då Jesus efter Sin uppståndelse for till himmelen, efter att ha öppnat graven för envar, som tror på Hans namn. Nu ser de frälsningsverket fullbordat, och även de sjunger med i lovsången. Frälsarens utvalda har utbildats och tuktats i prövningarnas skola. De vandrade på jordens smala stigar, och de luttrades i lidandets ugn. För Jesu skull utstod de motstånd, hat och baktaleri. De följde Honom under hårda strider. De var självförnekande och led bittra besvikelser. De lärde erfarenhetsmässigt att känna synden i all dess gruvlighet och eländighet, och de betraktar den med avsky. Ett erkännande av det oändligt stora offer, som bragtes, för att utrota synden, gör dem ödmjuka, och deras hjärtan fylls med en tacksamhet, som de, vilka aldrig har fallit i synd, inte kan göra sig en föreställning om. De älskar mycket, eftersom de har fått mycket förlåtet. Då de har tagit del i Kristi lidanden, är de skickade till, att ta del med Honom i Hans härlighet.