Valdenserna var några av de första européer, som fick en översättning av den Heliga Skrift. De hade Bibeln i manuskript på sitt modersmål flera hundra år före Reformationen. De ägde den oförfalskade sanningen, och det var därför, som de blev hatade och förföljda. De sade, att romarkyrkan var det fallna Babylon, som omtalas i Uppenbarelseboken och kämpade emot dess fördärv med fara för sina liv. Under de långvariga förföljelserna var det några, som kompromissade med sin tro och gradvis gav upp de särpräglade trossanningarna, men det var andra, som höll fast vid tron. I mörkrets och avfallets tid var det valdenserna, som vägrade att erkänna romarkyrkans överhöghet, och som betecknade bilddyrkan som avgudadyrkan och höll den sanna vilodagen. De höll fast vid tron under det häftigaste motstånd. Fastän romarkyrkan och savojgarden for fram emot dem med eld och svärd, fortsatte de att försvara Guds Ord och Guds ära. Med hänsyn given till sanningen, ville de inte vika en tum.