Guds folks historia under de mörka århundradena, som följde på Roms maktövertagande, står skriven i himmelen, men den har inte fått stort utrymme i människornas historieböcker. Det återstår få spår efter dessa människor, om man bortser från deras förföljares anklagelseskrifter. Det var romarkyrkans politik, att bekämpa den minsta avvikelse från dess lärosatser och påbud. Romarkyrkan försökte att utrota allt, som andades kätteri, och det gällde både personer och skrifter. I fall någon ens betvivlade de påvliga dogmernas giltighet, utsatte vederbörande sig för livsfara oavsett om den var rik eller fattig, hög eller låg. Romarkyrkan försökte också att tillintetgöra alla spår efter den grymhet, som den visade mot annorlunda troende. De påvliga rådsmötena bestämde, att böcker och skrifter, som innehöll upplysningar härom, skulle brännas. Före boktryckarkonstens uppfinnande fanns det bara få böcker, och de var inte särskilt lätta att bevara. Romarkyrkans ombud hade därför inga svårigheter med, att uppnå sitt mål.