I sitt dystra fängelse förutsåg han den sanna trons seger. Han vände i sina drömmar åter till kapellet i Prag, där han hade förkunnat evangeliet, och här såg han påven och hans biskopar i färd med, att utplåna de bilder av Kristus, som han hade målat på dess väggar. Denna syn plågade honom, men nästa dag såg han många målare upptagna av att måla än flera bilder av Kristus i än klarare färger. I och med att de hade fullbordat sitt arbete, utbrast dessa målare, som var omgivna av en väldig människoskara: ”Låt nu påvarna och biskoparna komma; de kan aldrig utplåna dem mera!” Då reformatorn berättade om sin dröm, sade han: ”Jag hävdar bestämt, att Kristi bild aldrig kommer att utplånas. Det har varit deras önskan att förstöra den, men den kommer att målas på nytt i allas hjärtan av predikanter, som är långt duktigare än jag.”