Ju mera vetskap han fick om påvedömets villfarelser, desto kraftfullare förkunnade han Bibelns lära. Han blev klar över, att romarkyrkan hade upphöjt mänskliga traditioner på bekostnad av Guds Ord. Han var en duktig och allvarlig lärare samt en vältalig predikant och utövade de sanningar han förkunnade i det dagliga levernet. Hans kunskap om Skriften, hans skarpa logik, hans rena vandel, hans rättskaffenhet och hans okuvliga mod medförde, att han åtnjöt allmän aktning och tillit. En stor del av befolkningen blev otillfreds med sin dittillsvarande tro, då de såg de synder, som begicks inom romarkyrkan. De dolde inte, att de var glada för de sanningar, som Wycliffe hade fört fram i dagens ljus. Men påvekyrkans företrädare blev rasande, då de uppdagade, att denne reformator utövade större inflytande, än de själva.