I den skola, dit Luther blev sänd som barn, behandlades han hårt, ja, rent av brutalt. Hans föräldrar var så fattiga, att han på väg från hemmet till skolan i en annan stad under en tid var nödgad, att sjunga vid folks hem, för att skaffa sig mat, och ofta svalt han. De mörka och vidskepliga föreställningar om gudsfruktan, som gällde på den tiden, fyllde honom med skräck. Han låg ofta vaken om nätterna, och med sorgsna tankar såg han med bävan en dyster framtid an. Han uppfattade Gud som en sträng, obönhörlig domare, och icke som en kärleksfull, himmelsk Fader. Men trots så många och stora hinder hastade Luther ståndaktigt fram mot sitt höga mål: Moralisk och andlig fullkomlighet, som attraherade hans själ.