Detta vidsträckta intresse väckte i än högre grad de påvliga myndigheternas fruktan. Luther tog emot en befallning om, att inställa sig i Rom, för att besvara anklagelsen om kätteri. Denna kallelse fyllde hans vänner med skräck. De kände väl till den fara, som hotade honom i den fördärvade staden, som redan hade druckit av Jesu martyrers blod. De protesterade mot hans resa till Rom och bad om, att han måtte bli förhörd i Tyskland. Denna ordning blev slutligen genomförd, och påvens sändebud blev utnämnt till att övervara rättssaken. I de instruktioner, som påven meddelade denne ämbetsman, slogs det fast, att Luther redan förklarats vara kättare. Om Luther skulle förbli ståndaktig och det inte lyckades påvens utskickade att knäcka honom, blev han bemyndigad till, att förklara honom fredlös samt att utesluta alla från församlingen, som hade anslutit sig till honom.