Det tal, som påvens utsände höll, gjorde djupt intryck på Riksdagen. Det var ingen Luther tillstädes, som med Guds Ord kunde besegra påvens förkämpar. Det gjordes inget försök till, att försvara reformatorn.Uppenbarligen förekom det en allmän stämning för, att inte blott fördöma honom och den lära, han kommit fram med, utan att om möjligt rycka upp kätteriet med rötterna. Rom hade skickligt utnyttjat det ypperliga tillfället till, att försvara sin sak. Allt, som gick att säga till dess egen rättfärdiggörelse, hade sagts. Men den synbara segern utgjorde signalen till nederlag. Från och med nu skulle motsättningen mellan sanning och villfarelse visa sig tydligare, eftersom parterna nu måste rycka ut i öppen strid. Från denna dag skulle Rom aldrig mera komma att stå så säkert som förr.