Innanför Wartburgs vänliga murar gladde Luther sig en tid åt, att vara befriad från kampens hetta och turbulens. Men han kunde inte känna sig tillfredsställd någon längre tid med ro och vila! Van, som han var vid ett liv i verksamhet och hård strid, uthärdade han endast med svårighet, att vara ledig. Under dessa ensamma dagar tecknade kyrkans tillstånd sig för honom, och han utbröt förtvivlat: ”Ack! Det finns ingen på denna Guds vredes sista dag, som kan stå som en mur för Herren och frälsa Israel!”