Ett stort antal kolportörer, för vilka premier utgöra det enda de lita på för att nå ett gott resultat, gå ut på fältet. Dessa ha intet verkligt värde såsom missionsarbetare. De ha ingen erfarenhet av praktisk religion; de ha samma fel, samma tycken och själviskhet, som de hade, innan de föregåvo sig vara kristna. Om sådana kan del sägas, att de icke ha Gud i sina tankar; han har icke någon plats i deras hjärta. En småaktighet, en världslighet, vissa lyten i deras karaktär och deras uppförande bära vittnesbörd om, att de vandra efter sitt eget hjärta och inför sina egna ögon. De ha intet behov av att öva självförsakelse, utan äro beslutna alt njuta av livet. De himmelska skatterna äga ingen lockelse för dem. Deras tankar röra sig om det jordiska. Vänner och släktingar kunna icke lyfta sådana personer upp på ett högre plan; ty de vilja icke förkasta det onda och välja del goda.