Före Floden levde människorna i hundratals år, och hundra år gamla betraktades de blott som ynglingar. Dessa långlivade individer hade sunda sinnen i sunda kroppar. Deras mentala och kroppsliga styrka var så stor, att vårt släkte inte ens skall börja att jämföra sig med dem. De forntida fick nästa tusen år på sig, för att samla kunskap. De trädde fram på scenen från sextio till ett hundra års ålder, alltså omkring tidpunkten, när nutidens mest långlivade personer har uppträtt klart under sin korta livstid, och lämnar scenen. De bedragna, som smickrar sig över lögnen om denna tidsålder som det verkliga framåtskridandets tid och svunna perioder som perioder för fortgående vinning av sant vetande, står under inflytande från lögnens fader, vars verk alltid gått ut på, att vända Guds sanning till en lögn (4SG 154-156).