5. Urartning från lättsinne till förnedrande synder – Vi känner till berättelserna om folket före Floden, och om städerna på slätten, vars uppträdande urartade från lättsinne och tramsighet till förnedrande synder, som påkallade Guds vrede i en ohygglig ödeläggelse, för att jorden skulle befrias från den förbannelse, som deras smittande inflytande förde med sig. Böjelse och lidelse styrde över förnuftet. Jaget var deras gud, och kunskapen om den Högste utplånades nästan genom deras själviska njutning och fördärvade lidelser (Brev 74, 1896).