12, 13. Noa förlöjligades – Före världens ödeläggelse genom en översvämning förekom det talangfulla personer, personer utrustade med skicklighet och kunnande. Dock fördärvades deras fantasivärld, eftersom de uteslöt Gud från sina planer och rådsmöten. De begrep sig på det, som Gud aldrig bett dem att göra, nämligen det onda. Herren såg, att deras exempel skulle skada kommande släktled, alltså tog Han itu med saken. Under ett hundra tjugo år sände Han dem varningar och förmaningar genom Sin tjänare Noa. Men de använde den nådatid, som så välvilligt skänkts dem, till att göra narr av Noa. De drev med och klandrade honom. De skrattade åt honom för hans säregna idoghet och upprördhet inför de straffdomar, som han förklarade att Gud förvisso skulle förverkliga. De kom med invändningar från vetenskapen och de lagar, som styrde naturen. Sedan anställde de rena karnevalen med anledning av Noas ord, och kallade honom för en vanvettig fanatiker. Guds tålamod tog slut. Han sade till Noa: ”'Jag har beslutat att förgöra alla levande varelser, ty för deras skull är jorden full av våld. Se, jag skall fördärva dem tillsammans med jorden” (Manuskript 29, 1890).