Då Mose för kungen påtalade den plåga, som skulle drabba dem – värre, än alla som dittills hade drabbat Egypten och som skulle komma att förmå alla Faraos mäktiga rådgivare att buga sig för Mose och vädja till israeliterna, att de skulle lämna Egypten – blev kungen ytterligt vred. Han blev ursinnig, eftersom det var omöjligt för honom, att skrämma Mose och få honom att darra inför hans kungamakt. Men Mose tog stöd mot en arm mäktigare, än alla jordiska monarkers (Spiritual Gifts 3:221, 222).