2-5. Brinnande busken var verklig – Att tolka Guds uppenbarelse i den brinnande busken gör den klokaste person förbluffad. Det var ingen dröm; det var ingen syn; det var en levande verklighet – något, som Mose skådade med egna ögon. Han hörde Guds röst kalla på honom ur busken, och han dolde ansiktet i vetskapen om, att han stod i Guds omedelbara närvaro. Gud samtalade med en människa. Mose förmådde aldrig, att beskriva åsynens och röstens inverkan på hans sinne; intrycket suddades aldrig ut. Himmelriket kom honom väldigt nära, då han med andaktsfull bävan lyssnade till orden ”’Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.’” Vilken vidunderlig ödmjukhet av Gud, att lämna de himmelska salarna och visa Sig för Mose i samtal med honom ansikte mot ansikte, ”som när en man talar till en annan” (The Youth’s Instructor, den 20. december, 1900)!