Israeliterna uttalade djärvt sitt löfte om lydnad mot Herren, sedan de hört Hans förbund läsas upp i sin närvaro. De sade: ”’Allt vad HERREN har sagt vill vi göra.’” Därpå avskildes folket och beseglades åt Gud. Ett offer gjordes till Herren. En del av blodet stänktes på altaret. Det innebar, att folket hade helgat sig – till kropp, sinne och själ – åt Gud. En del stänktes på folket. Det innebar, att genom Kristi stänkta blod godtog Gud dem i nåd som Sin bestämda skatt. På så sätt ingick israeliterna ett allvarsmättat förbund med Gud (Manuskript 126, 1901).