Om bekännande kristnas sinnesförmögenheter vore vid full vigör, skulle de genomskåda oförenligheten med helgelse hos dylik tillbedjan. I likhet med Nadab och Abihu, är deras känslighet så avtrubbad, att de inte förmår att särskilja mellan det heliga och det simpla. Det heliga och okränkbara sänks ned till i nivå med deras tobaksstinkande utandningsluft, deras omtöcknade hjärnor och deras nedsmutsade själar, som oskärats eller orenats genom eftergivenhet för aptit och lidelse. Bekännande kristna äter och dricker, röker och tuggar tobak samt blir frossare och suputer, för att tillfredsställa aptiten, och ändå talar de om, att de minsann skall segra, som Kristus segrade (The Review and Herald, den 25. mars, 1875)!