Kapitel 144-8 (Johannesevangeliet 1:29). Två fåglar – den ena doppad i blod – Den förunderliga sinnebilden av den levande fågeln, som doppas i den avlivade fågelns blod och sedan släpps fri till ett liv i fröjd, utgör för oss sinnebilden på försoningen. Här sammanfördes död och liv, varigenom framställdes för sanningssökaren den dolda skatten, föreningen mellan förlåtelsens blod och vår Förlossares uppståndelse och liv. Fågeln, som dödades, avlivades över levande vatten; den flödande strömmen var en bild på den alltid flödande, alltid renande verkan hos Kristi blod, Lammet, som slaktats från världens grundläggning, källan, som öppnats för Juda och Jerusalem, vari de får två sig och göras fria från varje fläck av synd. Det är meningen, att vi skall ha fri tillgång till Kristi försonande blod. Detta måste vi betrakta som den största förmån, den största välsignelse, som någonsin förunnats syndiga människor. Och hur föga uppskattas inte denna storslagna gåva! Hur djup, hur bred och ständigt flödande är inte denna ström! Åt varje själ, som törstar efter helighet, erbjuds det ro, vila, den Helige Andes vederkvickande inflytande, följda av den heliga, lyckliga, fridfulla vandringen och dyrbara samröret med Kristus. Sedan, ja, sedan kan vi säga tillsammans med Johannes: ”Se Guds Lamm, som tar bort världens synd” (Brev 87, 1894). |