16-26. Synden måste efterforskas och tillrättavisas – Berättelsen om Akan lär ut den allvarsmättade läxan, att på grund av en enda människas synd vilar Guds ogillande över ett folk eller en nation, tills överträdelsen klarlagts och bestraffats. Synden är fördärvande till sin natur. En person, som smittats av dess livsfarliga spetälska, kan komma att sprida farsoten till tusentals. De, som innehar ansvarsställningar som folkets väktare, sviker sitt förtroende, om de inte nogsamt efterforskar och tillrättavisar synden. Många vågar inte fördöma ogudaktigheten av rädsla för, att förlora ställning eller gillande. Och av somliga betraktas det som ovänligt, att åthuta synden. En Guds tjänare får aldrig låta den egna andan gå upp i den tillrättavisning, som han måste ge; men honom åvilar den högtidligaste plikt att framställa Guds Ord, utan fruktan eller fikande efter favörer. Han måste kalla synden vid dess rätta namn. De, som med sin nonchalans eller liknöjdhet låter Guds namn vanäras av Hans bekännande folk, räknas ibland överträdarna – de lagförs i himmelen som delaktiga i deras onda gärningar....