Äkta syndaånger kommer sig av en förnimmelse av syndens avskyvärdhet. Dessa allmänt hållna bekännanden utgör inte frukten av sant ödmjukande av själen inför Gud. De lämnar syndaren med en självbelåten känsla – gå bara an som tidigare. Med tiden förhärdas dock samvetet, och varningar och förmaningar, som brukade skaka om honom, åstadkommer knappt en krusning på ytan och så småningom tycks det syndiga handlandet korrekt. På tok för sent inträder eftertankens kranka blekhet på den dag, när de inte längre går att rena dem med offer. Det är stor skillnad på, att medge fakta, sedan man överbevisats om en sak, och att bekänna synder, som bara vi själva och Gud känner till (The Signs of the Times, den 5. Maj, 1881).