Svaret löd: ”’Varför frågar du efter mitt namn? Mitt namn är Underbar.’” Då han insåg gästens gudomliga identitet, tog Manoa ”killingen med tillhörande matoffer och offrade det på klippan åt HERREN. Då lät han något underbart ske inför Manoas och hans hustrus ögon.” Eld kom ur klippan, och slukade offret, och då lågan sträckte sig mot himlen till, ”for Herrens ängel upp i lågan från altaret. Manoa och hans hustru såg detta, och de föll ner på jorden på sitt ansikte.” Osäkerhet kunde inte längre råda angående besökarens identitet. De insåg, att de hade betraktat den Helige, som hade, med Sin härlighet dold i molnstoden, varit Vägvisare och Hjälpare åt Israel i ödemarken.