19-26. Sifs invånares hyckleri – Invånarna i Kegila, som borde ha återgäldat Davids omsorg och nitiskhet, då han befriade dem från filistéerna, skulle ha utelämnat honom på grund av fruktan för Saul, i stället för att ha utsatt sig för en belägring för hans skull. Men männen i Sif skulle uppträda än värre; de tänkte förråda David i hans fienders händer, fast inte för att de var kungen trogna, utan för att de avskydde David. Deras omtanke om kungen var bara en fasad. De uppträdde självmant som hycklare, då de erbjöd sin hjälp med Davids infångande. Det var över dessa sluga svikare, som Saul uttalade Herrens välsignelse. Han prisade dem för deras sataniska anda, som lät dem förråda en oskyldig person, som en dygdens anda, som lät dem visa honom förbarmande. Uppenbarligen svävade David i större fara, än han tidigare gjort. Då han fick reda på sin utsatthet, drog han vidare, sökande en trygg plats i bergen mellan Maon och Döda Havet (The Signs of the Times, den 12. oktober, 1888).