1-5. Samuel bedrog sig på sina söner – De unga männen hade noga undervisats av sin far, både genom påbud och föredöme. De var inte okunniga om varningarna, som riktats till Eli, och de gudomliga straffdomar, som hemsökt honom och hans hus. De tycktes bestämt vara män av gedigen dygd och rättskaffenhet, liksom med intellektuella löften. Det var med folkets fulla gillande, som Samuel delade ämbetets ansvar med sina söner. Men de unga männens karaktärsfasthet skulle fortfarande komma att prövas. Då de var skilda från faderns inflytande, skulle det visa sig, huruvida de aktade på de principer, som han hade lärt dem. Utfallet visade, att Samuel hade bedragit sig på sina söner. I likhet med många unga män i dag, som har välsignats med goda förmågor, förvände de sina gudagivna krafter. Hedern, som visades dem, gjorde dem stolta och självtillräckliga. De hade inte Guds ära i blickfånget, ej heller sökte de uppriktigt Hans styrka och visdom. Genom att ge efter för frestelsens kraft, blev de giriga, själviska och orättvisa. Guds Ord tillkännager, att ”hans söner vandrade inte på hans väg utan vek av från den och sökte orätt vinning. De tog mutor och förvrängde lagen” (The Signs of the Times, den 2. februari, 1882).