9-12. Sauls oresonlighet – Fastän staden Kegila hade räddats, och dess invånare var djupt tacksamma mot David och hans män, för att deras liv hade bevarats, hade den gudsförgätne Sauls själ blivit så djävulsk, att han hade mage att av männen i Kegila kräva, att de skulle lämna ut sin räddare till en säker och orättvis död. Saul hade beslutat, att om de bjöde motstånd, skulle de drabbas av de svåra följderna av trots mot sin kung. Det länge efterlängtade tillfället tycktes vara inne, och han beslutade sig för, att inte lämna något ogjort, för att garantera rivalens gripande (The Signs of the Times, den 5. oktober, 1888).