Det var till dessa avfällingar, som Salomo vände sig för en högste hantverkare vid uppförandet av templet på Moriaberget. Detaljerade, skriftliga anvisningar beträffande varje del av den helgade byggnaden hade anförtrotts åt kungen, och denne borde i tro ha vänt sig till Gud för helgade medhjälpare. Till dessa skulle ha skänkts särskild skicklighet, för att med precision utföra det önskade arbetet. Men Salomo förlorade ur sikte detta tillfälle, att utöva tro på Gud. Han utbad sig av kungen i Tyrus ”en konstnärligt begåvad man, som… kan arbeta i guld, silver, koppar och järn och i purpurrött, karmosinrött och mörkblått garn och dessutom är en duktig träsnidare ... i Juda och i Jerusalem.”