Under den tredje ängelns tidiga dagar drevs grundarna av våra institutioner, och deras anställda, av osjälviskhetens ädla bevekelsegrunder. För sina glödande ansträngningar erhöll de föga mer, än en spottstyver – knappt tillräckligt, för att ha till brödfödan. Men deras hjärtan var döpta med kärlekens tjänande. Belöningen för helhjärtad frikostighet märktes genom deras nära umgänge med Mästerarbetarens Ande. De höll igen på alla onödiga utgifter, för att så många medarbetare som möjligt skulle kunna resa sanningens standar på nya ställen.