Samröre med de världsligt visa cementerade vägen till ruin – Salomo röjde vägen till sitt eget fall, då han letade fram kloka män från utlandet till tempelbygget. Gud hade utbildat Sitt folk, och Han avsåg att de skulle använda sig av Hans klokhet, och att de med hjälp av Hans tilldelade talanger inte skulle släpa efter andra. Under förutsättning, att de ägde rena händer, osmutsade hjärtan och ädla, helgade avsikter, skulle Herren förläna dem Sin nåd. Men Salomo blickade hän till människor, i stället för till Gud, varvid han uppdagade, att hans förmodade styrka var svaghet. Han införde i Jerusalem surdegen hos de onda inflytelser, som förevigades genom månggifte och avgudadyrkan (The General Conference Bulletin, den 25. februari, 1895).