Salomo förlade sedermera platsen för tillbedjan till Jerusalem, men hans tidigare val, att offra på ett ställe, som ej helgats genom Herrens närvaro, utan som var tillägnat bön till avgudar, kom folket att glömma den vämjelse de borde ha känt inför avgudadyrkarnas förfärliga göranden. Blandandet av det heliga med det ogudaktiga utgjorde första steget i Salomos handlingsmönster, vilket kom honom att förmoda, att Herren inte var så noga med folkets gudstjänst. På så vis vande han sig med allt större avsteg från Gud och Hans verk. Gradvis förmådde hans hedniska hustrur honom till, att upprätta altaren, att offra till sina gudar på (Manuskript 5, 1912).