14-27 (Andra Samuelsboken 24:15-25). Davids ånger godtagen och farsoten hejdad – En dödlig farsot slog snabbt till, varvid 70 000 omkom. David och Israels äldstebröder sörjde inför Herren i sin djupa hjärteånger. Då Herrens ängel var på väg, för att utplåna folket i Jerusalem, sade Gud till honom, att avsluta dödandet. En medömkande Gud älskar fortfarande Sitt folk, trots deras uppror. Ängeln, iförd krigets kläder, med draget svärd i handen, utsträckt över Jerusalem, uppenbaras för David, och för dem i hans omedelbara närhet. David blir oerhört rädd, ändå ropar han ut i sin ångest, och i sitt medlidande med Israel. Han bönfaller Gud om, att Han rädda fåren. I förkrosselse bekänner han: ”Det är jag som har syndat och gjort det som är ont. Men dessa, min hjord, vad har de gjort? HERRE, min Gud, låt din hand vända sig mot mig och min fars hus”. Gud tilltalar David, genom Sin profet, och manar honom till botgöring för sin synd. David hade ångrat sig av hela hjärtat, och denna sinnesinställning godkändes. Ornans tröskplats erbjuds honom gratis, för att uppföra ett altare åt Herren; dessutom boskap, och allting annat nödvändigt för offrandet. Dock säger David till honom, som kommit med det givmilda erbjudandet, att Herren lovat att godta det offer han är villig att frambära, men att han inte har för avsikt att träda fram inför Herren med en offergåva, som inte kostat honom något. Han ville köpa tröskplatsen till fullt pris. Där kom David med brännoffer och gemenskapsoffer. Gud godtog offren, genom att i bönhörande till David sända eld från himmelen, som förtärde offret. Herrens ängel kommenderades, att föra in svärdet i skidan och upphöra med sitt dödsbringande verk (The Spirit of Prophecy 1:385, 386).