En människa måste böja knä, i egenskap av föremål för nåden, en vädjande vid barmhärtighetens fotpall. Och i det, att han dagligen erhåller nådegåvor ur Guds händer, skall han alltid känna tacksamhet i hjärtat, och ge uttryck däråt i sina ord yppande tacksägelse och pris för dessa oförtjänta favörer (Notebook Leaflets 37, sid. 1-3).