Vi svävar ständigt i fara, att bli självtillräckliga, att förlita oss på vår egen klokhet, i stället för att göra Gud till vår starkhet. Ingenting stör Satan lika mycket, som att vi är medvetna om hans konster. Om vi förnimmer vår utsatthet, kommer vi att förnimma vårt behov av bön, som Nehemja gjorde, och i likhet med honom skall vi säkra det ogenomträngliga försvar, som gör oss trygga mitt i farans stund. Om vi är nonchalanta och likgiltiga, kommer vi förvisso att falla i Satans snaror. Vi måste vara på vår vakt. Samtidigt som vi, liksom Nehemja, tillgriper bön, frambärande alla våra bryderier inför Gud, bör vi inte mena, att vi själva inte har något att göra. Vi skall både vara vaksamma och be. Vi bör lägga märke till motståndarnas göranden, så att de inte vinner fördelar och förleder själar. I Kristi visdom bör vi göra ansträngningar, för att grusa deras förhoppningar, medan vi heller inte låter dem distrahera oss från vårt stora verk. Sanningen är starkare, än lögnen. Rättfärdigheten kommer att vinna över vrångheten....