Anvisning vid studiet av psalmerna – Hur illa är det ej, när erkännandet av Gud uteblir, när det borde ljuda! Hur tragiskt är det ej, att ödmjuka sig, när det är för sent! Varför, O varför, hörsammar inte människorna inbjudan? Psalmisten sade: ”Mitt hjärta tänker på ditt ord: ’Sök mitt ansikte!’ Ja, ditt ansikte, HERRE, söker jag” [Psaltaren 27:8]. Hela denna psalm är utsökt, och bör ingå i skolans läs- och stavningsundervisning. Den tjugoåttonde, tjugonionde och sjuttioåttonde psalmen berättar om Guds rika välsignelser till Sitt folk, och om deras dåliga avkastning som svar på Hans givmildhet. Den åttioförsta psalmen förklarar, varför Israels folk blev omkringspridda. De glömde bort Gud, liksom församlingarna i vårt land är i färd med nu. Läs den åttionionde, nittionde, nittioförsta, nittioandra och nittiotredje psalmen. Min uppmärksamhet har dragits till dessa saker. Borde vi inte ta Herrens Ord på allvar? Det, som hände dem, tjänar som exempel och skrevs ned, för att varna oss, som har världens slut inpå oss, och borde det då inte utgöra föremål för studiet vid våra skolor? Guds Ord innehåller faktarika lärdomar, givna i form av tillrättavisning, förmaning och uppmuntran, samt i form av rika löften. Skulle inte föda som denna utgöra mat i rättan tid för de unga (Manuskript 96, 1899)?