[Psaltaren 147:8, 16-18; 135:7 anförs.]

Orden i den Heliga Skrift talar inte om oberoende naturlagar. Gud åstadkommer materien och dess egenskaper, som Han förverkligar Sina planer med. Han tar i bruk Sina hjälpmedel, för att växtligheten skall blomstra. Han sänder dagg och regn samt solsken, så att grönska träder fram och täcker jorden med sin matta, på det att buskar och fruktträd skall knoppas och blomstra samt ge avkastning. Vi skall inte tro, att det sätts igång ett skeende, varigenom sädeskornet utvecklar sig självmant, varigenom lövet spricker ut, eftersom det måste göra det självmant. Gud har instiftat lagar, men de utgör bara de tjänare, varigenom Han åstadkommer önskade utfall. Varje litet frö pressar sig upp igenom mullen och slår ut i blom tack vare Guds personliga omsorg om det. Varje löv växer till, varje blomma blomstrar, genom Guds kraft (The Review and Herald, den 8. november, 1898).