Kapitel 321, 2. David blev åter omvänd – David blev förlåten för sin överträdelse, eftersom han ödmjukade hjärtat inför Gud i syndaånger och själslig vånda, och trodde, att Guds löfte om tillgivelse skulle uppfyllas. Han bekände sin synd, ångrade sig, och blev omvänd på nytt. I sin upprymdhet över försäkran om förlåtelse utbrast han: ”Salig är den som fått sin överträdelse förlåten, sin synd övertäckt. Salig är den människa som HERREN ej tillräknar synd och som i sin ande är utan svek.” Välsignelsen beror på förlåtelse; förlåtelse beror på tron, att den bekända och ångrade synden bärs av den store Syndabäraren. Alla våra välsignelser härstammar således från Kristus. Hans död är ett försoningsoffer för våra synder. Han är det stora Medel, varigenom vi tar emot Guds barmhärtighet och gillande. Således är Han verkligen både Upphovet till och Fullbordaren av vår tro (Manuskript 21, 1891). |