Kapitel 635, 6 (Psaltaren 104:34). Begrundan leder till kärlek och gemenskap – Vila helt och fullt i Jesu händer. Tänk ingående på Hans stora kärlek, och medan Du begrundar Hans självförnekelse, Hans oändliga offer, som gjordes för oss, så att vi skulle tro på Honom, kommer Ditt hjärta att fyllas av helig fröjd, stilla frid och outsäglig kärlek. När vi talar om Jesus, när vi åkallar Honom i bön, kommer övertygelsen om, att Han är vår personlige, kärleksfulle Frälsare att stärkas och Hans sinnelag kommer att framträda som allt mera underbart.... Vi kommer att formligen festa på denna kärlek, och när vi helt och fullt tror oss vara Hans genom adoption eller upptagande, erhåller vi en försmak av himmelen. Invänta Herren i tro. Herren lockar fram själen genom bönen, och låter oss känna av Hans kostbara kärlek. Vi kommer Honom nära, och umgås på tu man hand med Honom. Vi blir på det klara med Hans ömsinthet och medlidande, varvid våra hjärtan bryts sönder och smälter genom begrundandet av den kärlek, som ges till oss. Förvisso förnimmer vi en inneboende Kristus i själen. Vi stannar kvar i Honom, och känner oss hemma hos Jesus. Löftena flödar in i själen. Vår frid är lik en älv, våg efter våg av härlighet tar hjärtat i besittning, och helt klart håller vi måltid med Jesus och Han med oss. Vi äger en förverkligad förnimmelse av Guds kärlek, och så vilar vi i denna. Inget språk kan beskriva den, ty den övergår förståndet. Vi är ett med Kristus, livet är fördolt hos Kristus i Gud. Vi äger försäkran om, att när Han, som är vårt liv, träder fram, då skall vi träda fram med Honom i härlighet. Med stark övertygelse törs vi kalla Gud för vår Fader (Brev 52, 1894). |