Men då han grät och bad, fick han, med hjälp av undervisning från himmelska sändebud, en hållbarare uppfattning om Guds sinnelag och utmärkande drag, varpå han insåg, att hans tankar om Guds rättvisa och stränghet var överdrivna. Han avvisade sina intryck som frukten av sin svaghet, okunskap och kroppsliga krämpor, liksom att de vanärade Gud, och med förnyade tro utbrast han: ”Detta är min plåga… {men} Jag vill minnas HERRENS gärningar.”