Oh, om mänskliga varelser ville tänka på den oundvikliga följden av deras otacksamhet mot Honom, och av deras nonchalans inför Kristi omätbara gåva till vår värld! Om de fortsätter med, att älska överträdelse mer än lydnad, kommer slutligen Guds nuvarande välsignelser och stora förbarmande, som de i ögonblicket åtnjuter men inte uppskattar, bli orsaken till deras eviga undergång. De må för en tid välja, att hänge sig åt världsliga förlustelser och syndiga nöjen, i stället för att hejda sin syndiga framfart, och leva för Gud och för det himmelska Majestätets ära; men när det är för sent för dem, att se och förstå vad det är, som de har skakat på huvudet åt som något värdelöst, kommer de att inse, vad det innebär att vara utan Gud, utan hopp. Då kommer de att bli varse, vad de har förlorat, genom att välja att vara otrogna mot Gud och göra uppror mot Hans budord. De har tidigare trotsat Hans makt och förkastat Hans erbjudanden om förbarmande; till sist kommer Hans straffdomar att drabba dem. Då kommer de att inse, att de har förlorat lyckan – livet, det eviga livet, i de himmelska salarna....