Om nu David på sin tid ansåg, att människorna hade överskridit gränserna för Guds förbarmande, och att Gud borde ingripa, för att skydda Sin lags ära, och att göra ett slut på de ogudaktigas elakhet, vilket inflytande borde då dagens vitt utbredda överträdelser ha på dem, som älskar och fruktar Gud? När det förekommer allmän olydnad, när synden breder ut sig till en väldig tidvattensvåg, skall då den kristet bekännande världen delta i ondskan och i orättfärdigheten? Skall vi utöva vårt inflytande till stöd för den store avfällingen, och skall världsomfattande hån begrava Guds lag, den stora måttstocken för rättfärdighet? Skall vi låta oss sopas med av överträdelsens och avfallets starka tidvatten? Eller skall de rättfärdiga forska i Skrifterna, och personligen lära sig villkoren för sina själars frälsning? De, som har Guds Ord till rådgivare, håller Guds lag i ära, och deras uppskattning därav ökar i förhållande till dess åsidosättande och förlöjligande. Trogna undersåtar i Kristi rike återger Davids ord och säger: ”Det är dags för dig, Herre, att handla, ty de har gjort din lag om intet. Därför älskar jag dina budord mer än guld; ja, mer än fint guld.” Detta är den hållning, som kommer att intas av dem, som älskar Gud uppriktigt och nästan som sig själva. De kommer att hylla budorden lika starkt, som vämjelsen för dem tilltar (Odaterat Manuskript 145).