Den gudomlige Arbetaren ägnar föga tid åt värdelöst stoff. Det är bara de värdefulla ädelstenarna, som Han polerar likt stenarna i ett palats, varvid Han tar bort kantigheterna. Behandlingen är hård och prövande; Kristus tar bort den överflödiga ovansidan, och i det att Han lägger stenen på polerskivan, håller Han den hårt emot denna, så att alla kantigheter filas bort. När Mästaren sedan håller upp ädelstenen mot ljuset, ser Han i den en återspegling av Sig Själv, varpå Han förklarar den vara värdig en plats i Sitt skrin.