Vad gäller ansträngningarna för hjärtats bevarande, måste vi ständigt vara redo att be, outtröttliga i våra vädjanden om hjälp till nådens tron. De, som kallar sig för kristna, bör gå till Gud i allvar och ödmjukhet, vädjande om hjälp. Frälsaren har sagt till oss, att vi skall be utan uppehåll. En kristen kan inte alltid stå på knä, för att be, men han kan alltid rikta sina tankar och önskningar uppåt. Vår självgodhet skulle upplösas i tomma intet, om vi pratade mindre och bad mera (The Youth’s Instructor, den 5. mars, 1903).