Gud bemöter dem, som begår misstag, med vädjanden och försäkranden. Han försöker, att visa dem deras felsteg, och förmå dem till äkta syndaånger. Men om de fortsatt vägrar, att ödmjuka sina hjärtan inför Honom, om de eftersträvar, att upphöja sig själva över Honom, måste Han tilltala dem genom straffdomar. Ingen antydan om närhet till Gud, inget påstått samband med Honom, godtas från dem, som envisas med att vanära Honom, genom att luta sig emot den världsliga makten (The Review and Herald, den 4. augusti, 1904).