Så omfattande var motståndet mot Jeremias budskap, så ofta förlöjligades och hånades han, att han yttrade: ”Jag vill glömma honom och inte mer tala i hans namn.” Så har det alltid varit. Bitterheten, avskyn och motståndet, som visats mot Guds i tillrättavisning uttalade ord har förmått många andra Guds budbärare till att göra, som Jeremia gjorde. Men vad gjorde denne Herrens profet efter sitt beslut? Hur han än försökte, var det omöjligt att hålla tyst. Varje gång han trädde in i folkets samlingar, upptäckte han, att Herrens Ande var starkare, än han var. Det står skrivet om den saken: ”Då blev det i mitt hjärta som en brinnande eld, instängd i mitt innersta. Jag ansträngde mig att uthärda den men kunde det inte. Jag hör många förtala mig, det är skräck från alla håll: ’Ange honom!’ ’Ja, vi skall ange honom!’ Alla som stått mig nära väntar på att jag skall falla. ’Kanske låter han lura sig, så att vi blir honom övermäktiga och kan hämnas på honom.”