Alla, som tar till sig Herrens budskap om rening från allt trots mot Hans budord och likformighet mot världen, och som verkligen ångrar sina synder och bättrar sig i det, att de blickar hän till Gud för stöd samt vandrar längs lydnadens väg i förhållande till Hans budord, kommer att motta gudomlig assistans till att korrigera sina fula ovanor. Men de, som på ytan ångrar sig och söker Herren, utan att göra avkall på sina onda handlingar, kommer inte bara att göra sig själva besvikna, men när de ser sitt agerande i form av sinnebilder och liknelser – då kommer de att känna skam och sorg, därför att de har gjort Herren besviken. De har hoppats på och förlitat sig till sitt eget handlande. Som ett folk har de visats tillrätta, och ändå har de inte lagt bort de onda handlingar, som påkallat tillrättavisningarna (Manuskript 65, 1912).