Kapitel 394-7. Se EGW:s anmärkning om Andra Konungaboken 24:17-20.Kapitel 4810-12. Anden tvingar inte fram lydnad – Andens inflytande på människans sinne formar det enligt Guds ordning. Dock verkar inte Anden på ett sätt och med en kraft, som tvingar människan till lydnad. En person kan vägra, att lyssna till Guds råd och förmaningar. Han kan välja, att rätta sitt handlande efter den egna övertygelsen; men när så sker, utgör han inte något kärl för hedersamt bruk. Liksom Moab, vägrar han att låta sig ändras, att övergå från att vara ett slags kärl till att vara ett annat, och således luktar det fortfarande av det egna jaget. Han vägrar, att rätta till sina karaktärsbrister, fastän Herren entydigt har påtalat behovet härav, liksom personens förmåner, möjligheter och framtida, andliga storhet. Det är för jobbigt, att lära den gamla hunden att sitta, ja, att förändra hans uppfattningar och tillvägagångssätt. ”Hans doft är densamma.” Han klamrar sig fast vid sina brister, varigenom han blir olämplig för predikantens heliga tjänst. Han har ej varit villig till, att noga rannsaka sig själv, eller att enträget be om ljus att skina över honom på ett omisskännligt vis. Hans böner har inte stigit upp till Gud i ödmjukhet, samtidigt som han i all enkelhet sökt att leva ut sina böner, genom att lära känna och utföra sin plikt. |