Kapitel 281-26. Denna historia ett beständigt värn – [Hesekiel 28:1-26 anförs]. Den förste syndaren var en, som Gud verkligen hade upphöjt. Han framställs med hjälp av fursten i Tyrus på toppen av sin makt och prakt. Stegvis kom Satan att ge efter för önskan om självupphöjelse. I Skriften heter det: ”Eftersom ditt hjärta var högmodigt på grund av din skönhet, och du fördärvade din visdom på grund av din prakt”. ”Du sade i ditt hjärta: ... ovanför Guds stjärnor skall jag upprätta min tron. ... jag skall göra mig lik den Högste.’” Fastän hans samlade härlighet var från Gud, kom den här ängeln att mena att den var hans egen. Missnöjd med sin ställning, fastän hedrad framför den himmelska härskaran, tog han sig för med, att begära den hyllning, som blott tillkommer Skaparen. I stället för, att bidra till alla skapade varelsers fullständiga kärlek till och trofasthet mot Gud, föresatte han sig, att själv säkra sig deras tjänst och trohet. Och i det, att han hyste begär efter härligheten, som den oändlige Fadern har skänkt Sin Son, sökte denne änglarnas furste en makt, som endast tillkom Kristus. |