Ända till slutet på striden i himmelen fortfor den store troninkräktaren att rättfärdiggöra sig själv. Då man tillkännagav, att han, jämte alla sina sympatisörer, måste kastas ut från lycksalighetens boningar, tillkännagav upprorsledaren å sin sida sitt svurna förakt för Skaparens lag. Han fördömde de gudomliga stadgarna som en inskränkning av deras frihet, och förklarade att det var hans avsikt, att garantera lagens avskaffande. Med en röst skyllde Satan och hans här sitt uppror i allt på Kristus, sägande att om de aldrig hade blivit tillrättavisade, skulle de aldrig ha gjort uppror.