Herren skärskådar människorna inom de olika områden, där de verkar, och karaktären prövas under de skilda omständigheter, där de hamnat. Den rena, förfinade, upphöjande sanningen utgör ett fortlöpande prov, för att människan skall gå att bedöma. Om sanningen behärskar samvetet och bor som grundregel i hjärtat, blir den till en aktivt formande beståndsdel, ja, den verkar genom kärleken och renar själen. Om å andra sidan känndedomen om sanningen inte åstadkommer någon själslig fägring, om den inte dämpar, mjukar upp och återskapar människan till Guds avbild, blir den inte till någon nytta för mottagaren; den fungerar då som en ljudande malm eller en skrällande cymbal. Sanningen, sådan den är i Jesus, nedmyllad i hjärtat av den Helige Ande, verkar alltid inifrån och ut; den uppenbaras i våra ord och i vår anda samt i våra gärningar gentemot var och en, som vi har att skaffa med (Brev 20a, 1893).