De tror sig följa ett sunt omdöme, medan de i själva verket följer en annan ledare. De har placerat sig själva under herraväldet hos en kraft, vilken de i sin blindhet är helt omedvetna om. De har stått emot den ende Ande, som varit i stånd till att leda dem, upplysa dem, frälsa dem. De trampar längs skuldens stig, vid vars slut ingen tillgivelse står att få, vare sig i detta liv eller i det tillkommande. Det beror inte på, att ens den största mängd skuld kan uttömma Guds nåd, utan på att stolthet och ihållande envishet får dem att visa Guds Ande förakt, att inta en position, där ingen yttring från Anden räcker till för att övertyga dem om deras fel. De vägrar helt enkelt, att upphöra med sin tjurighet.