13-33 (Lukasevangeliet 11:42-44). Lagreligion en styggelse – Kristi tillrättavisning av fariséerna är tillämpbar på dem, som har förlorat sin första kärlek ur hjärtat. En kall, lagisk religion förmår aldrig att leda själar till Kristus; ty den är en kärlekslös, Kristuslös tro. När fastor och böner bedrivs i en självrättfärdigande anda, utgör de en styggelse för Gud. Det allvarsmättade församlandet till gudstjänst, kretsloppet med religiösa ceremonier, ödmjukelsen till det yttre, det självpåtvingade självuppoffrandet, allt detta avger för världen vittnesbördet, att utövaren av det här betraktar sig som rättfärdig. De här företeelserna drar uppmärksamheten till den, som iakttar mönstergilla gärningar, sägande: Den här personen förtjänar himmelen. Men allt är ett bedrägeri. Gärningar köper oss icke en plats i himmelriket. Det enda, riktigt stora offer, som har gjorts, räcker till för alla, som vill tro (Manuskript 154, 1897).