Kapitel 251-10. De kloka vaknade upp ur sömnen – Alla, som väntar på den himmelske Brudgummen, framställs i liknelsen som slumrande, eftersom deras Herre uppskjutit sin ankomst; men de kloka vaknade vid budskapet om Hans nalkande, och svarade på budskapet, men deras andliga urskiljningsförmåga var inte utplånad, så de rättade in sig i ledet med språng. I det att de greppade tag i Kristi nåd, blev deras religiösa erfarenhet livaktig och omfattande eller rik, och de riktade in sina känslor och sin tillgivenhet på det, som är där ovan. De insåg, var källan till deras kraft låg, och uppskattade kärleken, som Gud kände för dem. De öppnade sina hjärtan, för att ta emot den Helige Ande, genom vilken Guds kärlek spreds i deras hjärtan. Deras lampor gjordes i ordning och brann samt sände stadigt ut ljusstrålar i världens moraliska mörker. De förhärligade Gud, eftersom de hade nådens olja i sina hjärtan, och uträttade just det arbete, som deras Mästare gjorde före dem – gick åstad, för att frälsa de förlorade (The Signs of the Times, den 28. juni, 1910). |